Orm i paradiset!

Postad: 17 juni, 2013 klockan 00:42
Författare: Gunilla Lundbom

På Västbanken har vi  bosättare. Västbanken är stenmuren vid nedre slussporten i Snäcke. Bosättarna är många, försynta och fridlysta. B visade mig ett urkrupet vinterskinn som han hittat i en buske. Jag trodde att det var efter en krokodil – kan en snok bli så lång?!
Våra vänner från Karlstad kommer hit för att fira midsommar. Den ena har ormfobi. Hon vill att vi ska ha festen i ett av vindsrummen, bakom hänglås och bom! Jag är rädd för att grillröken sätter sig i gästmadrasserna. Får kolla med Länsstyrelsen om fridlysningen kan hävas över midsommar.

image
Häromdagen kom våra första kunder paddlande, fem tyska män i sina bästa år. Den ena hade varit här för femton år sedan och ville visa sina kompisar detta paradis. Eftersom jag pratar tyska som en flytande inföding, dvs perfekt, höll jag ett välkomsttal, som fick dom att förstå vilka vip-gäster de var. Begeistrade beslöt de att avnjuta sin lunch vid vårt nylackade (det hade hunnit torka!) timmerbord. Tro inte att det var några simpla korvtyskar! Nej, detta var en flytande gourmetrestaurang! Ur sina kylväskor halade de upp rullader, hemgjord surkål, plus ditten och datten i små burkar. Efter måltiden, nersköljd med öl av starkare sort, lade de sig på gräsmattan för att sova middag.
Oj, där kom nästa gäst: en motorbåt med två män från trakten som hade tänkt att tömma Ånimmen på fisk. När vi lyft upp dem, fällde vi bommarna för broöppning. Varningsklockorna klämtade öronbedövande och de sovande tyskarna, som förmodligen drömde om kommande kulinariska fröjder, flög upp och sprang förvirrat åt alla håll. Eldsvåda? Krig? Karneval?
Packningen och avfärden blev så snabb att de inte ens hörde mitt avskeds-och tacktal.
*****
Precis som hundar, håller vi nu på att pinka in vårt revir i Snäcke.
Medan B går bärsärkagång i slyn, textar jag skyltar: Snäcke kanal 1, som spikats på huset och ”Inge’ snack – Snäcke!”, som hänger på info-tavlan.
Eftersom B gjort lumpen, är det han som sköter flaggceremonin på morgonen. Han ser gärna att jag står i givakt under hissningen och helst gör en honnör mot kanalkepsen. Efter tre dagar tröttnade jag och hunden Kajsa – ingen av oss har ju något militärt förflutet!

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*