Historiska citat och poetiska uttryck om Dalslands kanal

Ett kvällsbrev jag sänder från mitt Dal,
Till dig som färdas längs en skön kanal
Det goda sanna, det naturligt höga,
Är vad du ser med själens öga.
Bo Setterlind

”När sjöisarna bröt om våren och ångbåtssirenerna började blåsa vid slussarna, då var det vår. Då låg på nytt vägen öppen ut i världen. Säkra och trygga skutskeppare på nytjärade galeaser och pråmar eller nymålade ångfartyg, med nypolerade kompasshus och talrör och vegamössorna skuggande ända ner över näsroten, förde på nytt våra varor ut i världen… Och när kanalen våröppnades för trafik, då kappseglade en hel armada ända uppifrån Töcksfors och Östervallskog, Sillebotten och Årjäng ned mot Göteborg”
Ur boken Dalsland- ett himmelrike på jorden

 

I tidiga gryningen glittrar daggdropparna som pärlor i spindelväven i vassruggar och ungbjörkar, och på blanka vattenytor plogar lom och änder glittrande fåror. Över vikarna svävar morgondimmorna som lätta älvor på dans. Du möter vita svanar som i kvällningens motljus synes svarta som kol. Du känner tystnaden – och din röst sänks med den… Du förnimmer en bit av paradiset. Du är välkommen in om Du lovar att älska det varsamt och ömt.
Okänd

 

”Vildgässen gjorde flera gånger raster under dagen. De råkade överallt på så präktiga stubbåkrar, att de knappt hade hjärta att fara ifrån dem, och de kom inte in i Dalsland, förrän det led mot solnedgången. De strök över nordvästra delen av landskapet, och där var det ännu grannare än i Värmland. Där fanns så fullt med sjöar, att landet gick fram mellan dem som smala, högkulliga bankar.
Det var ingen passande mark för åkrar, men träden trivdes så mycket bättre, och de branta stränderna låg som vackra parker. Det tycktes finnas något i luften eller i vattnet, som höll kvar solljuset, också sedan solen hade sjunkit bakom åsarna. Strimmor av guld lekte på de blanka, mörka vattenytorna, och över marken dallrade ett ljust, blekrött skimmer, varur gulvita björkar, klarröda aspar och rödgula rönnar stack upp.”
Ur Nils Holgersson av Selma Lagerlöf

 

 

Landshövding Erik Sparres tal till Landstinget september 1867
Dalslands kanal, som öppnades sommaren 1868, tillkom för att underlätta frakt av tungt gods som trä och järn. Landshövding Erik Sparre ville främja industrins utveckling i sitt län och arbetade energiskt för goda kommunikationer. Inför landstingsmötet i september 1867 beskrev han de pågående arbetena med kanalen och i sitt tal till landstinget följande år kunde han meddela att kungen, Karl XV, hade invigt kanalen. Landshövdingen hade kanske inte räknat med att kanalen skulle bli en turistattraktion, men det blev den snabbt. I Svenska Familjejournalen 1878 finns en lyrisk skildring av en färd med ångbåt på kanalen, illustrerad med tre teckningar från Håverud. “Mer vild och högstämd romantik finnes näppeligen i Sverige.”
På en av bilderna passerar ångaren akvedukten i Håverud. Medan den väntade i slussen fick passagerarna gå iland och kliva upp i ett utsiktstorn kallat Belvedere. Dit ledde en skogsväg med trappor över “branta stup, vindfällen och vilt kringvräkta klippblock.”

 

”Den tredje av vårt läns stora kommunikationsleder, Dalslands kanal, närmar sig också sin fullbordan. Gräfningsarbetena äro till större delen fullbordade, slussarne vid Köpmannabro och Upperud färdiga och öppnade för trafik, så att fartyg redan gå fram till Hofwerud. Den stora aqvadukt, i hwilken fartygen här skola gå öfwer den wilda forssen, är redan till största delen byggd, och förd öfwer strömmen, så att denna djerfwa tanke kan anses lyckligt genomförd. I Oktober månad anses murningarne wid slussarne skola blifwa färdiga, så att wattnet kan insläppas, och med slutet af detta år är arbetet färdigt. Ångbåtar äro redan under beställning för att genomgå kanalen och widare öfwer Wenern till dess eller andra hamnar. Flera segelfartyg äro dels redan byggda för kanalen, dels under byggnad, och allt lofwar med nästa år en liflig kommunikation på dessa hittills alldeles instängda watten.

Till följe af det af rikets ständer wid 1866 års riksdag bewiljade anslag äro slussar wid Kroksfors under anläggning för att jemwäl sammanbinda sjön Ästra Silen med den öfwriga kanalen, hwarigenom dess område ytterligare utwidgas och nästan ingen del af det nordligare Dalsland kommer att sakna fördelarne af en lätt kommunikation.

Med anledning af den af Konungens befallningshafwande gjorda framställning till wederbörande i Norrige om kommunikationsledens fortsättande inom detta land till Fredrikshall, antingen medelst kanal eller jernwäg, har skrifwelse från den myndighet i Norrige, som har sig dessa ärenden anförtrodda, ankommit, hwari han anser anläggandet af kanal lämpligast, och skall Konungens befallningshafwande icke heller i detta afseende underlåta att göra allt hwad härifrån kan göras, för att på ett eller annat sätt befordra den wiktiga kommunikationen med Norrige”

Landshövding Sparres tal till Landstinget september 1867